Släppa taget, eller kämpa??
Hälp, på 2 veckor har mitt liv KRASHAT!!!
Jag var i Göteborg och det var toppen, det var party om nått. Jag bodde hos min syster som är i sydafrika, en hel lägenhet för mig själv... Skönt!
80-tals festen var toppen. och emma var nöjd!
Men nu vad har jag gjort? Det gör ont i hela min kropp. Vad är rätt och vad är fel? Hur ska jag lösa detta. Jag och Mathias som bara är vi, är nu vad??? det är inte bra... Jag som aldrig trodde detta kunde hända, att jag bor hos mamma och är helt??? Jag har aldrig varit såhär nere... Jag känner mig som en sommbie, jag orkar inte göra någonting och det känns som om min hjärna är förlamad. Allt som man annars bara gör är ett jätte jobb. Jag vet inte om detta är rätt???
Ska man kämpa för att man är rädd att såra och rädd för att stå på mina egna ben, vara själv??? Eller bara släppa taget?? Men hur ska man släppa taget? När jag älskar honom och det egentligen inte hänt någonting utan bara inte känns rätt, inte äkta.. Det känns inte som förut och ofta känns det inte som om det kan bli bra igen. Han säger att om vi båda vill att det ska bli bra så blir det bra..
Kanske stämmer det men hur länge då? jag som faktiskt känner ett behov av att vara själv och göra saker på egen hand. Är det värt att försöka få det bra och sen gåi genom detta lidande en gång till??? Kanske bara för att slippa såra och må såhär SKIT!!! Jag håller på att gå under, jag är helt??? Jag Linn som det är så mycket GO i annars som vill vara på topp och schemat är alltid fullspäckat. Var är hon?? Jag är nu helt lam.... VAD SKA JAG GÖRA!!! Jag skulle vilja att någon sa till mig gör såhär...
Det var en päsh att skriva men så skönt!
Jag var i Göteborg och det var toppen, det var party om nått. Jag bodde hos min syster som är i sydafrika, en hel lägenhet för mig själv... Skönt!
80-tals festen var toppen. och emma var nöjd!
Men nu vad har jag gjort? Det gör ont i hela min kropp. Vad är rätt och vad är fel? Hur ska jag lösa detta. Jag och Mathias som bara är vi, är nu vad??? det är inte bra... Jag som aldrig trodde detta kunde hända, att jag bor hos mamma och är helt??? Jag har aldrig varit såhär nere... Jag känner mig som en sommbie, jag orkar inte göra någonting och det känns som om min hjärna är förlamad. Allt som man annars bara gör är ett jätte jobb. Jag vet inte om detta är rätt???
Ska man kämpa för att man är rädd att såra och rädd för att stå på mina egna ben, vara själv??? Eller bara släppa taget?? Men hur ska man släppa taget? När jag älskar honom och det egentligen inte hänt någonting utan bara inte känns rätt, inte äkta.. Det känns inte som förut och ofta känns det inte som om det kan bli bra igen. Han säger att om vi båda vill att det ska bli bra så blir det bra..
Kanske stämmer det men hur länge då? jag som faktiskt känner ett behov av att vara själv och göra saker på egen hand. Är det värt att försöka få det bra och sen gåi genom detta lidande en gång till??? Kanske bara för att slippa såra och må såhär SKIT!!! Jag håller på att gå under, jag är helt??? Jag Linn som det är så mycket GO i annars som vill vara på topp och schemat är alltid fullspäckat. Var är hon?? Jag är nu helt lam.... VAD SKA JAG GÖRA!!! Jag skulle vilja att någon sa till mig gör såhär...
Det var en päsh att skriva men så skönt!