hunter

Är jag den samma? Det har hänt så mycket

Vem var jag och vart var jag på väg? Och framför allt, vart har jag kommit och vem är jag nu? Det har varit en lång och lärorik resa. Iblan ensam men ack så stark den har gjort mig. Jag är eller på god väg att faktiskt ha hittat mig själv. Vad jag vill och vem jag är.

Från att ha varit trygg i det som var oss, att hittat min väg att gå och mig. Ja, du är den du väljer att vara. På djupet i mycket men inte allt är jag den samma, men den starka och trygga individ/kvinna jag har blivit på vägen har jag skapat efter hur jag har lärt känna mig själv och valt vägar att gå som format mig.

Mycket kärlek och uppskattning har jag fått, mycket har jag skakat av mig. Från check in- check ut jobb, långa häftiga nätter, bakfulla dagar. Fantastiska vänner och många sängar har jag provat. både på gott och ont! En fantastisk resa med ytterligare fantastiska vänner till tråkig vardag. Till en lite lagom spännande vardag med ett jobb jag njuter av att utföra, mer ansvar, vänner jag har försummat/förlorat, men nya på vägen.

Och nu idag bara njuter jag av allt som händer, försöker se det positiva med motgångar, dock svårare sakt än gjort. Senast idag dog jag lite innombords och undrar vad jag gör? för vem och varför? Tja, förhoppningsvis ger det mig något. Jag försöker lära mig av mina "misstag". Men ja sen står jag där... alla kan inte bli nöjda, men så jag försöker. Jag tror jag har lärt mig att det gäller att kriga (lite) Han kommer inte tacka dig utan det är du som får tacka och då förhoppningsvis dig själv som sugit i dig det du har nytta av. I slutändan handlar det om dig själv. Det är bra att kunna vara egoistisk.

En av de vänner jag tappat på vägen sa till mig: "ja, du behöver inte direkt mer uppskattning, det hade räckt med hälften för ditt sälvförtroende"  Detta efter att jag varit på världens resa i 5månader och krigat mot mitt gamla jag och blivit inte bara nöjd utan stolt över mig själv och den jag var.

Senaste tiden har det hänt mycket hos mig, ändå känner jag hur det kliar i kroppen. Jag behöver förnyelse.. Det är ett mål.. men en väg jag inte hittat, kanske vågar jag inte leta tillräckligt djupt.

Varför är jag där jag är, för mig eller någon annan, vem vinner på det? Alla? tja, tror inte det men jag hoppas.

Nya tankar leder till nya vägar...

Sluta aldrig leta...

Nu har jag hamnat där jag hoppades att jag inte skulle vara...

Rädd, ensam .... jag saknar honom så himla myket, det känns så overkligt. Jag har inte riktigt vetat vad det är jag saknar,om det är närheten och tryggheten eller om det faktiskt är min, nej inte min... men han.,.. Jag känner mig tom??

Jag blir nästan rädd för mig själv... Vem är jag?? Jag känner inte igen mig själv längre, kanske är det inte konstigt. Jag har rättat mig efter någon i över 4 år. Och nu håller jag på att hitta tillbaka eller bara hitta mIg själv. men jag är rädd att hitta mig själv och bli trygg i mig? Eller, nej. Det är ju det jag ska göra.

Det är svårt att gå vidare när man inte vill glömma och ibland tillbaka dit, när man inte vet vad man går mot...

Solen skiner men värmen är på vift.. Snart kommer den förmodligen tillbaka...

Varför alla dessa måsten och förplikterser.. Det är bara du själv som kan styra över dem. Alla måste göra karriär, vara en bra vän, flickvän kanske fru och mamma... Men det är bara du som väljer var du sätter gränserna. Ingen kan vara allt. Vissa dagar får man faktiskt prioritera sig själv..

Nu är våren här och allt borde vara toppen, men just på våren kommer kanske ångesten., sommaren är på väg. Ja, man ska vara brun, fräch och smal. man ska också ha tid med allt annat..  Jobba, ge allt på jobbet, visa framfötterna. Träffa sina vänner, och alla vänner som man inte träffar måste man ringa och så ska man ha tid och göra det man vill också. Ja tiden räcker inte alltid till...

Men oj vad mycket tid jag har.. Jag jobbar inte mycket alls och hinner träffa de vänner som har tid med mig. och ringa de som jag alltid borde ringa.. Göra alla måsten. Dock blir inte mycket gjort! När man har all tid för annat så blir det så mycket.

Solen skiner ju, då vill jag bara ligga i solen äta melon och jobba på bikini kroppen.. Ja snart är det för sent.

och tänk när solen skiner är det alltid rätt att dricka vin.. Jag uteserveringarna är ju till för det. På sommaren är så mycket ok. Det man gör på semestern ja, det räknas liksom inte....  Och när våren kommer så måste man ta vara på soldagarna och kvällarna kanske på en trevlig uteservering med sina vänner. Finns det något bättre? Inte mycket..

Hela min världsbild har ändrats, jag är hemmskt ledsen men jag tror inte på mycket... och opptimisten i mig är liksom påväg att smälta bort i vår solen.

igår tittade jag på den underbara filmen "the holliday" med jude law, vilken stjärna.. men allvarligt talat nej, jag tror verkligen inte på kärleken. Jag tror att man kommer ändå göra slut och varför då spendera dagar, månader eller år tillsammans? kanske är jag bitter.. Ja bitter är vad jag är.

om inte änns jag och han som hade det toppen nästan hela vårat förhållande kan hålla kärleken vid liv. hur ska det då gå? äh, nu är jag lite väl bitter. Det finns nog en anledning varför förhållanden inte håller. Kanske kan jag tro på kärleken igen. Jag är ung om vill inte ha någon att rätta mig efter eller om ska rätta sig efter mig. Jag vill ha så få förpliktelser som bara är möjligt. och det har jag nu!!!

jag står på mina egna ben och blir bara starkare och starkare.

njut av livet när det är som bäst!

Sommaren närmar sig, och våren den kommer och går.. Men nu är den här igen och visst är det fantastiskt! 

Hälp, på 2 veckor har mitt liv KRASHAT!!!


Jag var i Göteborg och det var toppen, det var party om nått. Jag bodde hos min syster som är i sydafrika, en hel lägenhet för mig själv... Skönt!
80-tals festen var toppen. och emma var nöjd!

Men nu vad har jag gjort? Det gör ont i hela min kropp. Vad är rätt och vad är fel? Hur ska jag lösa detta. Jag och Mathias som bara är vi, är nu vad??? det är inte bra... Jag som aldrig trodde detta kunde hända, att jag bor hos mamma och är helt??? Jag har aldrig varit såhär nere... Jag känner mig som en sommbie, jag orkar inte göra någonting och det känns som om min hjärna är förlamad. Allt som man annars bara gör är ett jätte jobb. Jag vet inte om detta är rätt???

Ska man kämpa för att man är rädd att såra och rädd för att stå på mina egna ben, vara själv??? Eller bara släppa taget?? Men hur ska man släppa taget? När jag älskar honom och det egentligen inte hänt någonting utan bara inte känns rätt, inte äkta.. Det känns inte som förut och ofta känns det inte som om det kan bli bra igen. Han säger att om vi båda vill att det ska bli bra så blir det bra..

Kanske stämmer det men hur länge då? jag som faktiskt känner ett behov av att vara själv och göra saker på egen hand. Är det värt att försöka få det bra och sen gåi genom detta lidande en gång till??? Kanske bara för att slippa såra och må såhär SKIT!!! Jag håller på att gå under, jag är helt??? Jag Linn som det är så mycket GO i annars som vill vara på topp och schemat är alltid fullspäckat. Var är hon?? Jag är nu helt lam.... VAD SKA JAG GÖRA!!! Jag skulle vilja att någon sa till mig gör såhär...

Det var en päsh att skriva men så skönt!

Ja nu är det vinter, minusgrader, torra händer och härliga vinter stövlar... Solen skiner och det sticker i ögonen när solen reflekteras mot snön.. Visst är det härligt med riktig vinter men vår och sommar.. åh, jag längtar. det är så kallt...

På frdag beger jag mig söderut... ja till Göteborg.. Och på lördag 80-tals fest! Det ska bli så kul! Man har ju ganska bra koll på 80-talet, men jag har googlat så nu har jag sten koll...

Nu ska jag ut i solen och köpa en stor latte och promenera i vinterkylan...

Åh, äntligen Torsdagen den 9November. Höst solen skiner in mellan träden in till mitt nymålade vardagsrum, fyllt med underbara Viktor & Rolf kassar, och doften av derars underbara parfym blandat med en kylig vind från den öppna ballkongdörren är underbar!!! Massor med kassar fyllda med siden klänningar, scarfs, toppar, underkläder.... Till hutlöst billiga priser... Vilka fynd!!!

När jag sog där imorse vid 09.45 och bara längtade, oron av att allt sulle ta slut innan jag hann inn... Ja, jag visste ju ite.. Och klockan slog 10.00. från att det var en rak prydlig kö var det en stor massa med folk som bara ville in... Och tänk om klänningen inte finns kvar... In genom glasdörrarna och ner för rulltrappan.. och där är den klänningen.. och jag fick en och rätt stolek.. 36 oja... det var den..  Vilket kaos! men så kul.. Blusar kjolar, klänningar och massa mer.. Jag var på 4 olika H&M och hittade lite av varje.. Och tillslut också min sjal som jag så gärna ville ha! Men en sak har jag inte köppt som jag så gärna ville ha smiking kostymen.. 

Att shoppa gör mig ofta lycklig men detta slår nästan allt. Som jag har längtat och vilken tajming att jag fick en bakterieinfektion.... hmmm.. hur lät det... men....

Ja nu kom höstern tillslut.. först var det sommar sen blev det plötsligt vinter och snö kaos här i sthlm... Jag satt i bil kö i 1,5h på en sträcka som vanigtvis tar 15min.... Ja jadet var ett äventyr i sig. Men nu är det fantastiska höst!! Sol lite lagom kallt och allt rullar på...

Min underbara lillasyster har flyttat hem tlii mig. Jätte mysigt, men visst märks det att man är en till i vår lilla 2:a. Hon började ju i skolan här i stockholm i augusti och då flyttade hon hem till oss. Och nu kommer det som jag skulle berätta om....

Min underbara MAMMA, världens bästa mamma. hon kommer hit imorgon torsdag och då ska hon på möt,e sedan flttar hon upp till helgen och ska bo här i stockholm!!! Och gissa om hon fick jobbet!! o ja, världensbästa mamma. så klart för bara hon är ju hon!  Min mamma hon kan allt, ja jag tror att hon kan allt. inte bara för att hon är min mamma utan för att hon är verkligen så bra!! Ja BÄST!!! och nu får jag henne hit till stockholm efter ett år och ca, två månader. det kunde jag knappt drömma om... Jag älskar min mammma för hon är bäst!!

ikväll ska jag till junibacken på lärar-kväll. det ser jag fram emot.

Jag att hemma i 2 dagar och nästan bara tittade på oc.... Solade på balkongen åt vatten melon och OC!!! Jag håller på att bli tokig! Hela sesong 3 är slut. och den slutade värre än jag hade tänkt mig.. Jag grät och bara.. äh, det var skit. ja hoppas att något händer och det som händer försvinner... eller återgår till det vanliga... Marissa får bara inte dö!!! Jag är så inne i min oc värld... men de går i perioder... Jag har aldrig sett det på tv, förutom repriserna.. Det började förra sommaren tillsammans med tintin.. det var oc maraton om något. Jag började vid 20 och tittade tills ögonen storknade vid 06... Och jag är så fast om jag tittar på ett avsnitt. jag tittade på 7 avsnitt på 2 eller 3 dagar... Jag drömmde tumult drömmar om det hemska slutet. jag bara väntar tills den 2 nov när första avsnittet av säsong 4 sänds i Usa...  Ja ja.. Oc är så bra...

Jobbet på A känns toppen det är riktigt kul, men såklart trättsammt emellanåt. det blir ju lätt så med jobb. Allt det som låg och grodde innom mig men jobben och så har läst sig och mitt hjäpta är lättat och jag är tillbaka!
Och mäklaren tyckte jag var proffsig men ack så fel jag hade. hon var ingenting att ha... nej men allvarligt talat hon ville bara bli av med lägenheten och inget mer...  ja ja lägehnheten är såld dock till ett skampris men vi fick våra finahallmöbler i valnöt!